17 november
Nu var det länge sedan
vi uppdaterade hemsidan igen. Vi har haft en jobbig månad bakom oss. Det
började med att Anders pappa fick reda på att han har cancer i magen.
Hemskt besked. De har nu fått tid för operation och efter ett antal
undersökningar så ser läget trots allt hoppfullt ut.
Det var inte nog med detta, i förra veckan åkte min mormor in på
sjukhuset Min mamma ringde och sa att
min mormor var jättedålig och att hon skulle åka till Huddinge till
mormor. Jag sa genast att jag hämtar henne och följer med. Det
visade sig att min mormor inte hade särskilt långt kvar. Pappa, Mats och
Kribu kom alla till sjukhuset, vi satt och pratade och försökte
ge mormor så mycket trygghet det bara var möjligt. I torsdags morse, den
13 november, gick
hon bort. Som tur var hade min mamma bestämt sig för att stanna kvar
under natten så hon höll mormors hand till sista andetaget
Mormor blev 90 år. Det är tomt att hon är borta även om vi inte sågs
så ofta den sista tiden.
För att fortsätta det jobbiga fick jag samma eftermiddag en kraftig
blödning och mycket kramper. Vi tänkte att nu är det "kört",
det blir ingen "Myra" nu. Blödningen fortsatte till lördag
förmiddag. Sedan har en lång väntan följt tills idag när vi fick tid
hos gynekologen och kunde ta oss en titt på hur det egentligen såg ut. Mycket
nervösa steg jag och Anders in på mottagningen. Jag klättrade upp i
stolen och fick inte se en livlös krabat, utan en fullt levande liten
"myra". Underbart! Både jag och Anders blev så till oss att vi
helt glömde bort att be honom om en utskriven bild...
Dessutom "flyttade han fram oss".
Vi trodde att vi var i v.12+1 men det visade sig efter ultraljudet att det
var v.13+3. Vad skönt att bara sådär slippa den sista skälvande veckan
innan man går in på "säker" mark i v.13. Så om det vill sig
väl kan det tänkas att "myran" dimper ner på vår bröllopsdag
den 20 maj nästa år. Så blev det med bröllopsdagsfirande ***ler***
Så har den senaste tiden sett ut för oss. Förhoppningsvis följer nu en
period med bättre händelser i livet. Men vi har nu insett vad som är
viktigt här i livet. Vår tid här är så kort, vi måste ta vara på
den och njuta av varje minut. Se det roliga i vardagen, även om den
innehåller en del dispyter med barnen och problem på jobbet och i
skolan. Oj, oj vad det lät präktigt...
Ha det bra alla! Vi hör av oss snart igen (hoppas vi...).
|