17 november
Nu var det länge sedan vi uppdaterade hemsidan igen. Vi har haft en jobbig månad bakom oss. Det började med att Anders pappa fick reda på att han har cancer i magen. Hemskt besked. De har nu fått tid för operation och efter ett antal undersökningar så ser läget trots allt hoppfullt ut. 
Det var inte nog med detta, i förra veckan åkte min mormor in på sjukhuset Min mamma ringde och sa att min mormor var jättedålig och att hon skulle åka till Huddinge till mormor. Jag sa genast att jag hämtar henne och följer med. Det visade sig att min mormor inte hade särskilt långt kvar. Pappa, Mats och Kribu kom alla till sjukhuset, vi satt och pratade och försökte ge mormor så mycket trygghet det bara var möjligt. I torsdags morse, den 13 november, gick hon bort. Som tur var hade min mamma bestämt sig för att stanna kvar under natten så hon höll mormors hand till sista andetaget
Mormor blev 90 år. Det är tomt att hon är borta även om vi inte sågs så ofta den sista tiden. 
För att fortsätta det jobbiga fick jag samma eftermiddag en kraftig blödning och mycket kramper. Vi tänkte att nu är det "kört", det blir ingen "Myra" nu. Blödningen fortsatte till lördag förmiddag. Sedan har en lång väntan följt tills idag när vi fick tid hos gynekologen och kunde ta oss en titt på hur det egentligen såg ut. Mycket nervösa steg jag och Anders in på mottagningen. Jag klättrade upp i stolen och fick inte se en livlös krabat, utan en fullt levande liten "myra". Underbart! Både jag och Anders blev så till oss att vi helt glömde bort att be honom om en utskriven bild...
Dessutom "flyttade han fram oss". Vi trodde att vi var i v.12+1 men det visade sig efter ultraljudet att det var v.13+3. Vad skönt att bara sådär slippa den sista skälvande veckan innan man går in på "säker" mark i v.13. Så om det vill sig väl kan det tänkas att "myran" dimper ner på vår bröllopsdag den 20 maj nästa år. Så blev det med bröllopsdagsfirande ***ler***

Så har den senaste tiden sett ut för oss. Förhoppningsvis följer nu en period med bättre händelser i livet. Men vi har nu insett vad som är viktigt här i livet. Vår tid här är så kort, vi måste ta vara på den och njuta av varje minut. Se det roliga i vardagen, även om den innehåller en del dispyter med barnen och problem på jobbet och i skolan. Oj, oj vad det lät präktigt...

Ha det bra alla! Vi hör av oss snart igen (hoppas vi...).