| Januari 2002 | ||||
|
||||
|
||||
|
||||
|
||||
|
||||
|
||||
|
||||
 Här har vi Tilda i sin skena som hon skall ha i tre månader. Hon har den pga höftledsluxation. Vi får inte bada henne (skenan tål inte vatten) utan vi får åka till Huddinge sjukhus och göra det där samtidigt som de byter skena allt eftersom hon växer. Detta blir varje - varannan vecka. This is Tilda in her splint.
She will have to wear it |
||||
 Tilda på BB. Vi har fått en liten docka. När hon kom trodde vi båda att hon var mycket mindre än Moa... Det skilde 100 g och lika långa... Tilda January 6th, that is |
 Tilda den 6/1-2002, dvs en dag "gammal". |
|||
|
5 Januari 2002 En flicka född! Kl 15.25 på lördagen föddes vår nya lilla familjemedlem; Tilda. Efter en ganska jobbig förlossning var hon äntligen ute på eftermiddagen. 3480g vägde hon och 50 cm lång. Vi (mamma, pappa och Tilda) hade sedan tre ganska sköna dagar på Södertälje lätt-BB. Vid hemkomsten var Moa mycket nyfiken. Hon vill gärna kramas och gosa med sin lillasyster. Men det är också lite svårt att förstå att man inte kan krama och gosa på samma sätt som med nallarna och Moas kompisar. Vi har ännu inga foton på lilla Tilda, men så fort vi har det så kommer det att finnas här. Förlossningsberättelse: Förlossningen var helt annorlunda mot förra gången. Med Moa gick det "jättefort". Från första känningen, när slemproppen gick, till hon var ute tog det 5 timmar. Detta gjorde att vi var lite stressade inför den här förlossningen (nr. 2 skall ju komma snabbare). Denna gången var händelseförloppet lite annorlunda. Slemproppen gick vid femtiden på morgonen. Det blev lite värkar som kom med ca 10-15 min mellanrum. Vi tänkte då att det är lika bra att åka på en gång. Vi skulle ju dessutom lämna Moa hos farmor och farfar. Plus att detta var när det var som mest snö i Stockholmsområdet. Sagt och gjort. Vi åkte och vid sextiden var vi i Södertälje... utan värkar... De avtog i bilen på vägen dit. Vad göra...? Vi lämnade av Moa hos farmor och farfar, tog en promenad. Men inget hände, lite svaga värkar, men ingen regelbundenhet. Vi åkte i alla fall in till Södertälje sjukhus för undersökning. Jag var öppen 2 cm, och skakade som ett asplöv av nervositet, man visste ju vad som skulle hända... Vi började med promenad på ca 45 min och sedan lavemang (jättemysigt...). Men det hände inte så mycket mera. Jag började nog se ganska uppgiven ut. Klockan var nu ca 10.00 och jag var öppen
3 cm. Barnmorskan nämnde då att det fanns akupunktur för avslappning,
och för att få fart på värkarbetet. Visst sa jag hurtigt, allt som kan
göra att det händer något, väntan är det värsta. Nålarna satt i en
halvtimme. Jag kände ganska snart att den värsta nervositeten släppte.
När de tagit bort nålarna och det hade gått ytterligare en stund satte
saker och ting fart. Vid tolvtiden började jag få lite mera, kraftigare
värkar och jag var öppen 5 cm. Detta löpte på ett par timmar och jag
fick hjälp med lustgas. Vid halvtre tiden var det dags för byte av
barnmorska och samtidigt bestämde vi oss för att ta hål på hinnorna.
Detta gjordes vid kvart i tre, sedan var det kört. Mycket kraftiga värkar.
Vid kvart över tre kom krystvärkarna. Det var det värsta jag har varit
med om. Så jobbigt var det inte förra gången. Jag skrek rakt ut,
"jag döööör", och det är inte likt mig. Tilda kom med
rasande fart, men hon fastnade mellan två krystvärkar med huvudet ute.
Det var inte kul... ont som f-n. Men sedan var hon ute vid 15.25. Och oj
vad fort man glömmer... I dag känns det som om det inte var så farligt
trots allt. |
||||
|
||||
